När
ger vi oss av?
Jag
kände att jag först skulle dela denna del av den uppenbarelse jag
fått så att resten skulle bli tillräckligt viktigt. Nu vill jag
speciellt berätta om inbärgningen av församlingens skörd och inte
om inbärgningen av förstlingsfrukterna. Många tvekar att använda
ordet ”rapture” (anm. I den svenska översättningen använder vi
ryckas bort, så vi har inte det problemet som den engelskspråkiga
översättningen ger) – uppryckandet
–
eftersom det inte finns i Skriften (i engelskan). Det grekiska ordet
”harpazo”, betyder att snappa bort eller att rycka bort och det
översätts med ryckas upp (eng. caught up) Eftersom det är denna
betydelse som de flesta lägger in i ordet ”rapture”, så är det
bara en sekteristisk ande som förmår oss att vara oense över
sådana saker. De flesta håller med Skriften om att uppryckandet och
uppståndelsen sker ”tillsammans”.
(1 Tess 4:16-17) Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst
och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen.
Och först skall de
som dött i Kristus Jesus
uppstå. (17) Därefter skall vi
som lever
och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans
med
dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos
Herren. (1 Kor. 15:51-52) Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall
inte
alla insomna,
(dö)
men vi skall
alla förvandlas,
(52) i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty
basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi
skall förvandlas. Lägg
märke till att alla
döda
och alla
levande
i Kristus kommer att bli förvandlade vid ett och samma tillfälle.
Därför är det viktigt att vi inser att om vi kan bevisa när
uppståndelsen sker, så kan vi också veta när uppryckandet sker.
UPPRYCKANDET/UPPSTÅNDELSEN
PÅ DEN SISTA DAGEN?
(1
Kor 15:22-23) Liksom i Adam alla dör,
så skall också i Kristus alla
göras levande.
(23) Men var och en i sin ordning: Kristus
som förstlingen och sedan,
vid hans ankomst, de som tillhör honom.
Lägg märke till att efter Kristi uppståndelse, så finns
det bara
en uppståndelse ytterligare
för dem som tillhör honom, ”de
som tillhör honom vid hans ankomst”.
Naturligtvis så talar detta bara om den permanenta uppståndelsen
till den himmelska kroppen. Eftersom vi kan se att det bara finns en
uppståndelse till och ett uppryckande, måste dessa skeenden äga
rum i alldeles i slutet eller så är det så att alla som blir
frälsta inte kan bli uppståndna. (24)
Därefter kommer slutet,
då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan
han gjort slut på varje välde,
varje makt och kraft. (25) Ty han måste regera tills han har lagt
alla fiender under sina fötter. (26) Som
den siste fienden berövas döden all makt,
(27)
ty allt har han lagt under hans fötter.
Lägg
märke till att den sista fienden som skall besegras är döden.
Uppståndelsen och uppryckandet, som besegrar döden, är i
slutet
när Gud besegrar allt
upproriskt
välde över och i Sitt folk,
inte sju år innan slutet, då inflytandet av skökan, vilddjuret,
synden och världen fortfarande har välde över dem. Salomo skrev
att varje människa är ett vilddjur. (Pred. 3:18-19)
Med
det menar han att människan regeras av sin köttsliga natur.
Vilddjurets märke bara identifierar medlemmar i vilddjurets
’kollektiva’ kropp. Naturligtvis är mogna söner till Gud styrda
av ett sinne som är förnyat genom Guds Ord. ”Skökan” kan
kännas igen på att hon tar emot en säd som inte är Kristi säd,
hennes makes säd. Guds folk svär trohet till världen hellre än
att underordna sig Ordet. Just nu är det så, ledsamt att säga,
att de flesta av Guds folk kan hänföras till den kategori som
hellre är trogna världen än Kristus. Därför måste
uppståndelsen och uppryckandet, som tillintetgör döden, ske i
slutet, efter att vilddjuret, skökan och världen inte längre styr
Guds folk. (Apg.
2:34-35) …….Herren
sade till min Herre: Sätt
dig på min högra sida,
(35) tills
jag har lagt dina fiender som en fotpall
under dina fötter. Herren
kommer inte förrän Hans fiender ligger under Hans fötter och Hans
utvalda är fullkomligt upprättade. (3:20)
…….och
han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. (21)
Honom
måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt
(allt =allting, finns inte i grekiskan. Skall vara Guds
utvalda)
det blir
återupprättat,
som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes
tid.
När
alla Guds utvalda blivit upprättade genom vedermödan, kommer Herren
tillbaka.
Återigen
handlar det om denna enda uppståndelse.(Upp.20:4)
Och
jag såg deras själar som hade halshuggits
därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och
inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte
tagit emot dess märke
på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus i tusen
år. (5)….detta är den första
uppståndelsen.
Lägg
märke till att de heliga som hade blivit halshuggna för att de inte
ville ta vilddjurets märke, finns med i den första uppståndelsen.
Den kallades den första uppståndelsen av Johannes som såg in i
framtiden från det första århundrat e. Kr., efter Kristi
uppståndelse. Detta talar tydligt och klart om för oss att det inte
finns någon uppståndelse eller uppryckande innan vedermödan där
människorna får ta på sig vilddjurets märke. Den andra
uppståndelsen, som kallas den andra döden i vers sex, inträffar
inte förrän efter tusenårsriket och den uppståndelsen är till
för de ogudaktiga. Eftersom den
första uppståndelsen
är den
enda uppståndelsen
för de rättfärdiga, så måste den ske i slutet av vedermödan. Om
uppståndelsen skedde i början av vedermödan, så skulle den stora
skara som renas och luttras under vedermödan inte få vara med vid
uppståndelsen. (Upp.
7:9) Därefter såg jag, och se: en
stor skara
som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och
språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita
kläder och med palmblad i händerna. 7:14…."Dessa är de som
kommer ur den
stora nöden,
och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Lägg märke till att uppståndelsen och uppryckandet är efter den
stora nöden, som de flesta anser vara de sista 3½ åren av de sju.
Jesus
sa att Han skulle resa upp allt
Sitt folk på
den sista dagen,
som också måste vara detsamma som den dag då uppryckandet sker.
(Joh.
6:39-40) Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte
skall förlora någon enda av alla
dem som han har gett mig,
utan att jag
skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.
(40) Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och
tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå
på den yttersta dagen."….(44) Ingen kan komma till mig, om
inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag
skall låta honom uppstå på den yttersta dagen
Låt
oss vara ärliga nu: Inte kan väl den yttersta dagen vara sju år
innan den yttersta dagen?
(Job
14:12) Så lägger sig människan och står
ej upp igen.
Först
när inte himlen mer finns, vaknar hon
och reser sig från sin sömn.
Uppståndelsen
kan inte inträffa innan himmelen inte längre finns.
(2
Petr. 3:10) Men
Herrens dag kommer som en tjuv,
och då skall himlarna
försvinna
under våldsamt dån och himlakroppar
upplösas av hetta
och jorden
och de verk som är på den inte mer finnas till. (På eng. burned up
= brännas upp)
Det är helt uppenbart att himlakropparna inte kan försvinna eller
jorden brinna upp i början eller ens i mitten av de sju åren för
då skulle det inte finnas några människor kvar under vedermödans
tid! Uppståndelsen och uppryckandet kan endast ske
i början av den yttersta dagen,
som också kallas för Herrens
dag,
som varar i ett helt år och som vi strax skall se.
Noa
visste när Herren skulle komma till honom sju
dagar innan floden.
Han gavs ett tecken att tolka på
sin tid.
Somliga kommer att ha invändningar mot vad Jesus säger i
(Matt 24:36.) Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte
himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Verbet
står i tidsformen ”vet”
och
det är nutid och inte framtid! Detta handlade om Jesu tid och inte
vår tid. Jesus ger oss en klar hänvisning, så att vi skulle kunna
veta när Han skulle komma i våra
dagar.
(37)
Ty som det var i Noas dagar,
så skall det vara vid Människosonens
återkomst.
Noas
dagar nämns bara i 1 Moseboken 7. (1
Mos.7:4) Ty om
sju dagar
skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio
nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag
har gjort.” (10) Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över
jorden.
Gud
sa att ”efter
sju dagar”
skulle floden komma och då skulle arken naturligtvis lyftas upp.
Uppenbarligen kommer de som finns i Kristi ark att bli uppryckta
”efter
sju dagar”.
Dessa
sju dagar representerar sju år av vedermöda, som vi kan se på
många andra platser.
Den
sjuttionde årsveckan som Daniel profeterar om, som kommer att vara
en årsvecka eller sju år, precis som de första sextionio veckorna
är bevisade vara årsveckor, som alltså i sin tur betyder 483 år,
som ledde fram till Jesu tid. (Dan.9:25.26)
(Dan
9:27) Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka.
(Hebr.
Shabua,
betyder en sjua av dagar eller år)….. Noas sju
dagar representerar alltså vedermödans sju år.
Hans vedermöda föregick floden, som alltså varade ett
år.
Från och med den dag då det började regna (1 Mos. 7:11) tills
dess att vattnet hade torkat upp (8:13,14) hade det gått tio dagar
och ett månår.
På den tiden var deras år ett månår som var 354 dagar, som Gud
korrigerade med tio extra dagar så att vi kommer fram till den 365:e
första hela dagen på solåret, när de steg ut ur arken. Om Gud
gjorde året till att följa solkalendern, så innebär det att också
de sju åren följer solkalendern. Vi skall se mer bevis på detta
senare.
Detta
sista år var en förebild till Guds vrede över dem som förföljer
Guds folk under vedermödan. Detta år kallas också för dag. (Jes.
34:8) Ty dagen
för HERRENS hämnd kommer, ett
vedergällningens år
då han utför Sions sak.
Här
kan vi se att Guds vrede eller Herrens dag är en dag/år som kommer
efter de sju dagarna/åren. Många kallar vedermödan för Herrens
dag, men det är fel. Man citerar ordet att ”Gud
har inte bestämt oss för vreden”(1 Tess. 5:9).
Upp
12:6 handlar om församlingen i vedermödan, ”Kvinnan
flydde ut i öknen”.
Vedermödan
är en prövning i öknen/vildmarken för de heliga. Efter vad vi har
sett, så lämnar de heliga jorden efter vedermödan
på
den yttersta dagen,(Joh.6:40)
på Herrens
dag eller
på hämndens dag.
Vredens år är Guds dom över de ogudaktiga, som användes för att
pröva och förfölja de heliga under de tidigare sju åren. Herren
säger i (Jes.
63:4) Ty hämndens
dag
var i mitt hjärta, och året
för min återlösning hade
kommit. (6) Jag
trampade ner folken
i min vrede och gjorde
dem druckna i min förbittring,
jag lät deras blod rinna ner på jorden." Lägg
märke till att hämndens
dag
var också ett år, året
för min återlösning,
precis som på Noas dag, som var efter de sju dagarna. Detta är
vredens år för de ogudaktiga som har förföljt Guds folk.
EFTER
VEDERMÖDAN?
Bortryckandet
och den första uppståndelsen kommer efter den stora vedermödan,
vilken är de sista 3½ åren av vedermödan! Matt 24:21 säger
”Ty då skall det bli en så stor
nöd”
och
versarna 29-31 säger ”Strax
efter
de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt
sken.
Stjärnorna skall falla från himlen, synas på himlen, och jordens
alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen
komma
på himlens moln med stor makt och härlighet. (31) Med starkt
basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans
utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till
den andra.”
Samma
vers i Mark. 13:27 säger
”Och
då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de
fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta
gräns.”
Om vi tar dessa bibelversar tillsammans ser att den himlens ena ända
är på jorden, alltså de levande,
och himlens andra ända är i himlen, alltså de döda.
Vi ser här att Jesus rycker bort och väcker upp Sina utvalda efter
den stora nöden (vedermödan). Efter vedermödan förmörkas solen
och månen och det signalerar Herrens dag eller floden. (Apg.
2:20) ”Solen
skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer,
den stora och härliga.” Lägg
märke till att solen och månen förmörkas efter den stora
vedermödan, men före Herrens dag. Återigen ser vi att floden
kommer efter vedermödan.
Upp.
14 är berättelsen om vedermödan och att vredens dag kommer efter.
(Upp.
14:6) Och
jag såg en annan ängel flyga högst uppe på himlen. Han hade ett
evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla
folk och stammar och språk och folkslag. (7) Han sade med hög röst:
"Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden
för hans dom
har kommit.”
Denna domsstund är den stund då vilddjurets tio kungar regerar i
Upp 17:12, som också är de sista 3½ åren av vedermödan i 13:5.
(Upp.14:9)
"Den
som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin
panna eller sin hand, (10) han
skall själv få dricka av Guds vredes vin,…
Lägg
märke till att de som tar emot märket under vedermödan hotas med
den kommande vreden. (11)
De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber
vilddjuret
och dess bild
och tar emot märket
med
dess namn.
De
sanna heliga uthärdar tålmodigt förföljelse och ibland döden
under de sista 3½ åren av vedermödan, utan att ta på sig märket.
(12)
I detta visar sig de
heligas uthållighet:
de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."
Vissa
av de heliga dör hellre än att ta på sig märket. (13)
”Saliga
är de döda som härefter dör i Herren.
Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras
gärningar följer dem."
Vissa
dör under vedermödan och andra ”lever
och lämnas kvar tills Herren kommer (1 Tess. 4:15.
Sedan
ser vi skörden av de rättfärdiga efter vedermödan.
(Upp
14:14-16) Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en
som liknade Människosonen.
På sitt huvud hade han en krona av guld och i sin hand en skarp
skära. (15) Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med
hög röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära
och skörda! Skördetiden
har kommit, ty jordens gröda är mogen."
(16) Han som satt på molnet räckte då ut sin skära över jorden,
och jorden skördades.
De
som inte bar tillräckligt med frukt kommer att vara med i den andra
skörden.
Efter
den tid då uppryckandets/uppståndelsens skörd skett, ser vi början
på en årslång skörd av de ogudaktiga som sker genom Guds vrede.
(Upp.
14:17-20) En annan ängel kom ut från templet i himlen. Också han
hade en skarp skära. ….(19) Och ängeln räckte då ut sin skära
över jorden och skördade
druvklasarna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora
vinpress.
(20) Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från
pressen och nådde upp till betslen på hästarna på en sträcka av
ettusen sexhundra stadier.
Den
flod av vrede innefattar det första verkliga världskriget.
Uppenbarelseboken femton och sexton förklarar mera i detalj denna
vrede eller Herrens dag. Där kan vi se ”sju
änglar med sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin
fullbordan.” (15:1).
De
hade
” Guds sju vredesskålar” (16:1). Dessa
Guds vredesårs skålar över de ogudaktiga följer efter sigill- och
basundomarna under de heligas vedermöda.
EXAKT
PÅ DAGEN
Jesus
tillrättavisade Israel för att inte ha lagt märke till tidstecknen
på Hans första kommande. Daniel hade trots allt angivit 483 år på
dagen
av Hans födelse, men de läste inte Skriften mer noggrant än de
kristna i våra dagar, därför att historien upprepar sig (Pred.
1:9) Precis som Noa, så kände Daniel till när Herren skulle komma
för att hämta honom sju
dagar innan uppståndelsen,
så varför gick inte israeliterna in i ett uppryckande innan
(pre)vedermödan, om det nu funnes en sådan? Daniel berättar för
oss när bortryckandet och uppståndelsen skall ske exakt
på dagen
genom att ge oss ett tecken som kan tydas i
våra dagar.
(Dan
9:27) Han skall stadfästa förbundet med de många under
en vecka,
(ett tecken som kan tydas i
våra dagar)
och mitt i veckan
(i
mitten av vedermödan)
skall
han avskaffa slaktoffer och matoffer.
Som
vi ser av texten är denna ”vecka”
eller ”shabua” ett ”sjutal” av år, det antal år som
vilddjuret ingår förbundet. Lägg märke till att mitt
i vedermödan avskaffar han slakt- och matoffer. ”Mitten”
kommer först efter 3½års vedermöda, vilket är 1260
dagar
enligt Upp. 12:6 (Lägg märke till siffrorna 12:6)
Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har
berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i
ettusen
tvåhundrasextio dagar.
Detta
innebär att det är 1260 dagar fram till dess att slakt- och
matoffer tas bort. Sedan får vi en räcka av ytterligare 1290 dagar
fram till slutet av vedermödan. (Dan.
12:11) Från den tid då det dagliga offret
(slakt-
och matoffer)
blir
avskaffat
(mitt
i vedermödan)
…skall
det gå 1290 dagar.
Nu ser vi att det är 1260 dagar fram till dess att offret avskaffas
och 1290 dagar efter det. Detta innefattar sju år vedermöda enligt
den judiska månsolkalendern , efter det att de heliga gick in i
arken. Sedan kommer en ny räcka av dagar som har sin början ”i
mitten av veckan”:
Fram till uppståndelsen har vi 1335 dagar.
(Dan
9:12-13) Salig
är den som
håller ut och hinner
fram till 1335 dagar.
(13) Men gå du bort till
dess änden
kommer. Sedan du har vilat
(dö)
skall du uppstå
till
din del
(uppståndelsen)
vid
dagarnas
ände."
Denna
uppståndelse kommer vid samma tid som uppryckandet, när arken lyfts
upp. Exakt på dagen! 1260 dagar utgör första delen av vedermödan,
alltså 3½ år plus 1335 dagar ytterligare, vilket tillsammans blir
2595 dagar från det att förbundet upprättas med många tills Jesus
kommer tillbaka (uppryckandet/uppståndelsen). Så även om ingen
människa på Jesu tid kände till när förbundet skulle ingås, så
kommer vi att veta det idag.
Sju
år av vedermöda SEDAN
Herrens dag
1260
dagar 1290 dagar +45
Uppryckelsen/uppståndelsE
1260
dagar 1335 dagar 2595 dagar
2595
dagar efter förbund med många Jesus kommer
Uppståndelsen/uppryckandets
tycks
vara 45 dagar
efter slutet på vedermödan. När vi ser på Noas ark och hur den
lyftes upp 40 dagar efter vedermödans slut, 1
Mos. 7:10 Och efter
de sju dagarna
kom flodens vatten över jorden…… (17)…. Floden kom över
jorden i fyrtio
dagar,
och vattnet steg och lyfte arken så att den höjde
sig
över jorden.,
tycks
det vara
en skillnad på fem dagar mellan berättelsen från Noas dagar och
Daniels dagar, men i verkligen finns ingen skillnad. Gud, som
berättade om Noa dagar, använde sig av solkalendern, som vi såg är
den aktuella tiden, för att ge oss en förebild på de sju åren av
vedermöda. Emellertid är det så att när Daniel ger oss sin
beskrivning, så använder han sig av den judiska månsolkalendern,
som var nödvändig för att ge oss förebilder. Denna kalender
korrigerade bara soltiden vart sjätte år. Från Mose och profeterna
vet vi att de nu hade ett 360-dagars år. Multiplicera detta med 3½
och du får 1260 dagar under de första 3½ åren. De justerade till
soltid vart sjätte år genom att lägga till en månad på 30 dagar,
som skulle utgöra vedermödans senare del: 1290 dagar eller 3½ år.
Vi kan se att Daniels uppgift på 1290 dagar för den andra delen av
vedermödans 3½ år tar hänsyn till den extra månaden. Det
tycks vara så att vedermödan kommer att börja efter denna extra
månad,
så att man sex år senare kan lägga till denna extra månad.
Detta
kommer att lämna ett år till av vedermöda, vilket judarna inte
hade korrigerat till soltid genom att lägga till fem dagar. Eftersom
judarna inte korrigerade till soltid förrän efter 6 år, så la de
inte till de fem dagarna efter det sista året.
Detta
bevisas av det faktum att 1260
+ 1290 = 2550,
men 7
X 365 = 2555.
Judarnas år var fem dagar kortare. Men det är så att hedningarna
har dessa fem dagar inkluderade eftersom deras år är 365 dagar. Med
dessa fem solkalenderdagarskorrigering kan vi alltså ändra Daniels
uppgift och då stämmer hans och Noas uppgifter helt och hållet.
Jesus hämtar sina heliga fyrtio
dagar
efter den stora vedermödan, vilket är 2595 dagar efter att
förbundet med många ingåtts.
Noas
dagar 7 x 365 + 40 = 2595 Uppryckandet
Daniels
dagar 1260 + 1335 = 2595
Uppståndelse” -
1260 + 1290 + 40 + 5 = 2595 Adjö!
Det
finns ytterligare en beräkning innan vi kan inkludera allt i ett
schema och det är när Herren återvänder med sina heliga. Noa syns
inte på jorden efter floden började förrän efter 335 dagar då
han steg ut ur arken.
(1
Mos. 7:11) Det år då Noa var sexhundra
år,
på sjuttonde
dagen i andra månaden,
bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades,
(12) och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
(17) Floden kom över jorden i fyrtio
dagar,
och vattnet steg och lyfte
arken så att den höjde sig över jorden
(8:13) Det sexhundraförsta
året,
på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort
från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan
hade torkat. (14) Och den
tjugosjunde dagen i andra månaden
var jorden alldeles torr. (15) Då talade Gud till Noa
och sade: (16) "Gå
ut ur arken
med din hustru,
dina
söner och dina sonhustrur.”
(17)Floden
kom över jorden i fyrtio
dagar,
och vattnet steg och
lyfte arken
så att den höjde
sig
över jorden.
Detta var när floden började och detta är när det slutade med
deras återkomst. (8:13)
Det sexhundraförsta
året,…
(14) Och den tjugosjunde dagen i
andra månaden
var jorden alldeles torr. (15) Då talade Gud till Noa och sade: (16)
"Gå
ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur.
Eftersom
vi har sett att bibeln säger att flodens vrede varar i ett år så
måste denna text hålla med om det. Om vi förutsätter att de hade
ett månår som varade i 354 dagar vid denna tid, om vi började i
begynnelsen av den dag som nämns i vers 11, när vattnet började
komma och gick till slutet av den dag som nämns i vers 14, när
vattnet torkade upp, så skulle vi hamna på ett solår som består
av 365 dagar. Eller om vi började vid samma tid varje dag och de
steg ut ur arken nästa morgon, så skulle vi få ett solår på 365
dagar.
Om
vi tar bort de fyrtio dagar de var i arken, ser vi att det gick 325
dagar efter det att arken lyft och de återigen satte sina fötter på
jorden (365 – 40 = 325) Detta för oss fram till dag 2920 från det
att förbundet ingicks. (365 x 8 år = 2920). På denna dag, precis
som det var i Noas fall, uppenbarar sig Herren med sin hustru och
sina barn. (En annan symbol som kan ses här är att arken är Jesus,
i vilken familjen Noa, som betyder rest eller kvarleva, väntar). Det
är då som Noa offrar
djuren
på altaret (20) och Gud säger att Jag
skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.(21) Det
är då som Herren och Hans heliga skall återvända för att offra
nationernas vilddjursarméer. (Upp. 19:11-18) Herren kallar detta för
”ett
stort slaktoffer som jag gör i ordning åt er på Israels berg.”
(Hes. 39:17)
Det
är alltså på det viset tecknen
skall läsas i våra dagar
från tiden för förbundet med många fram till Herrens tillkommelse
då Han skall hämta sina heliga är 2595 dagar och när Han kommer
tillbaka med sina Heliga 2920 dagar räknat från förbundets början.
De två vittnenas, Daniels och Noas, siffror här ovan inkluderar
inte 0.24-förändringar på solåret (365 dagar). Den judiska
solkalenderkorrigeringen från 1260 till 1290 i sex år ändrade
deras 360dagarsår i Daniels beräkning till 365 dagar precis som i
Noas beräkning. Varför ingen 0,24-förändring? Vi har just sett
bevis på att domarna kan förändra antalet dagar på ett år.
Jordbävningen den 26 december 2004 (tsunamin) som drabbade
västkusten på norra Sumatra i Indiska Oceanen, fick jorden att luta
ytterligare 2,5 cm enligt vetenskapsmännen och fick dessutom jordens
rotationshastighet att öka några mikrosekunder och mycket större
jordbävningar är att vänta. Det berättas i Skriften att jorden
kommer att träffas av meteoriter och att den skall ”ragla
som en drucken….”
(Jes 24:20). Sådana domar kan lätt sakta ner jordens rotation. Det
skulle förlänga dagarna men förkorta
antalet dagar på ett år,
kanske med 0.24. Jag är säker på att detta kommer att få
människor att börja tänka på Jesu ord (Matt.
24:22) Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli
frälst. Men för de utvaldas skull kommer den
tiden att förkortas.
Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli
frälst. Men
för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
Ursprungsbetydelsen
av detta är att Guds utvalda lämnar jorden i arken innan slutet och
förkortningen av antalet dagar är för ”de
utvaldas skull”,
men inte för de ogudaktiga. Kanske finns det en andra, symbolisk
betydelse här dessutom.
Ytterligare
en invändning som någon skulle kunna ha är att 1260 dagar inte för
oss fram precis till ”mitten
av veckan.”
Det hebreiska order som används för mitt
i detta sammanhang är chatsi
och
det används inte i bibeln som en beskrivning på den perfekta
mitten.
”Solen
stannade mitt på himlen.”(Jos. 10:13) ”Ta mig inte bort i mitten
av mina dagar.”Ps. 102:24) ”Olivberget skall klyvas på
mitten.”(Sak.14:14)
Ser du vad jag menar? Det är dock så att 1260 dagar för oss fram
till ”mitten” av månkalenderdagarna denna vecka. Det för oss
också fram mellan månkalenderdagarna och de korrigerade
solkalenderdagarna.
ATT
FLY FRÅN VREDEN
Vi
kan sammanfattningsvis se att de
heliga kommer att vara här 40 dagar under vreden,
fastän de inte är i vreden utan i arken, vilken också
representerar att helt och hållet vara i Kristus. (1
Tess. 5:9) Ty Gud
har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen
utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
Påsken
var en förebild på dessa 40 dagars förvaring i den andliga arken.
Påsken och arken är båda de sista domarna innan de heliga lämnar
Egypten som är en förebild på denna världen. Herren sa till mig
”Under
de sista 40 dagarna kommer det att bli en gemensam påskupplevelse
för de heliga, i enlighet med psalm 91, En påsk (passover = gå
förbi), när förbannelsen
går förbi de heliga”.
Vi ska diskutera djupet i hur de heliga räddas genom ett atom- och
biologiskt krig med de största omvälvningar som jorden någonsin
genomgått i Upp kap. 15, som också innefattar USA:s fal
Vi
hör från många att Herren skall komma ”som
en tjuv
på natten”
speciellt bland dem som tror på att Jesus skall komma tillbaka innan
vedermödan. Efter domarna i Egypten som är en förebild på
världen, befriades Israel vid midnatt. (1 Mos. 12:29-31), vilket är
samma tid som de visa jungfrurna också mötte brudgummen. (Matt.
25:6), Såsom det var under Noas tid och som det var under den tid då
egyptierna dränktes i Röda Havet. Midnatt
för den allra största delen av den hednakristna församlingen är
slutet på en dag och början på en ny dag, Herrens dag, då världen
skall förstöras. Låt oss se när tjuven
kommer. (1
Tess. 4:16-17) Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst
och en Guds basun, då skall Herren
själv stiga ner från himlen.
Och först skall de
som dött i Kristus Jesus uppstå. (17) Därefter skall vi som lever
och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta
Herren i rymden.
Och så skall vi alltid vara hos Herren. (5:1-2) Om tider och
stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. (2) Ni vet själva
mycket väl att Herrens
dag
kommer som
en tjuv om natten.
Vi
ser här att Herrens ankomst på Herrens dag sker som när en ”tjuv”
kommer,
men när är det? (2
Petr. 3:10) Men Herrens
dag
kommer
som en tjuv,
och då
skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar
upplösas av hetta
och jorden
och de verk
som är på den inte
mer finnas till.
Petrus
berättar klart och tydligt att tjuven inte kommer i början av
vedermödan utan när världen brinner upp på Herrens dag!
(11)
Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur
heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva,
(12) medan ni väntar
på Guds dag
och påskyndar dess ankomst - den dag som får
himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta.
Vi
blir inte tillsagda att söka efter en hemlig Jesu tillkommelse, som
sker innan vedermödan, utan leva ett heligt liv för att kunna
undfly Guds vrede när himlen och jorden förstörs. (13)
Men nya
himlar och en ny jord
där rättfärdighet bor, väntar
vi på efter
hans löfte.
Noa
levde ett heligt liv, gick igenom de sju dagarna/åren och undkom i
början av vreden och kom ner till en ny jord, ty den första jorden
blev förstörd genom floden.
Allting
kommer att ske enligt förebilden.
(1
Kor. 10-11) Det som hände dem
(Israel)
tjänar
som exempel
(grek.
förebild) och
skrevs
ner för att varna oss (kristna)
som
har världens slut inpå oss.
Gud
kommer att fullborda sin pånyttfödda skapelse på morgonen det
sjunde årtusendet,
som
Han gjorde med den naturliga skapelsen.
(1
Mos. 2:2) På
sjunde dagen
hade Gud fullbordat sitt skapelseverk…. På
morgonen det sjunde årtusendet är på morgonen den sjunde dagen,
eftersom ”en
dag är för Herren som tusen år och tusen år som en dag”. (2
Petr. 3:8)
En morgon det tusende året kan mycket väl betyda år i stället för
timmar. Det berättas emellertid för oss att Guds stad kommer att
bli räddad undan de rasande nationerna och den smältande jorden ”på
morgonen” som minskar ner tiden avsevärt. (Ps.
46:6,7) Gud bor därinne, den vacklar inte, Gud hjälper den när
morgonen gryr.
Hednafolken larmar, riken vacklar, han låter sin röst höras, då
smälter jorden. Vad
vi nu skall bevisa är att tidigt i
gryningen på det sjutusende året, efter sju års vedermöda,
vid
den sista basunens ljud,
med
ett högt rop,
så kommer de heliga att träda in i det Nya Jerusalem. Beviset för
detta finns i de löften och förebilder som följer.
Som
vi har sett (1 Tess. 4:16) skall ”Herren
själv stiga ner från himlen, en
ärkeängels röst
och en
Guds basun ljuda.
” Vi skall inte alla insomna, men vi
skall alla förvandlas,
…., vid
den sista basunens ljud.
(1
Kor. 15:51, 52) Lägg
märke till att ”alla”
kommer att bli förvandlade vid ett ”rop”
(sv. öv. Ärkeängels röst) och ”Guds
basun”.
I
ett försök att få Jesu tillkommelse att stämma in innan
vedermödan början har somliga anammat en självmotsägelse att det
finns två basuner. Emellertid kan vi se i Upp. 10:7 att det bara
finns en sista basun, som är den sjunde och som blåses vid den tid
”då
Guds rådslut är fullbordat.”
(Upp 11:15-18 )
Den
sjunde
ängeln blåste i sin basun.
Då
hördes i himlen starka röster
(de
heliga)
som
sade:
"Herraväldet
över världen tillhör nu vår Herreoch
hans Smorde, och han skall vara konungi evigheternas evigheter."
(16) Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud,
föll ner på sina ansikten och tillbad Gud (17) och sade: "Vi
tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige,du som är och som var, för
att du har tagit makten, din stora makt, och trätt fram som konung.
(18) Folken
vredgades,
(vedermödan)och
din
vredes dag har kommit,
(Herrens
dag eller floden) tiden
när de döda skall dömas
(uppståndelsen)
och
när du skall löna dina tjänare profeterna och
de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du
skall fördärva dem som fördärvar jorden."
Vid
den sista basunens ljud är den tid då Herren själv bemäktigar sig
världen, Hans heliga förs till himlen och då Gud skall löna dem
och Gud häller ut sin vrede över de nationer som är kvar. Därför
sker bortryckandet vid den sista basunen innan Guds hämndeflod på
Herrens dag! (Jes.
34:8) Ty dagen
för HERRENS hämnd kommer, ett vedergällningens
år
då han utför Sions sak.
Den
avfallna kristna kyrkan kommer inte att kunna undfly denna vrede mer
än de avfallna judarna kunde göra vid vreden år 70 e. kr., där
det sanna gudsfolket flydde till bergen, ett slags bortryckande. De
omogna fikonen kommer att falla ner vid denna tid (Upp.6:13) och den
ljumma kommer att spys ut ur Jesu Kropp (Upp.3:16) för att ta del av
Guds vrede.
Låt
oss se på fler bevis för när den
sista basunens ljud
kommer. Se på förebilden som fullföljs morgonen den ”sjunde
dagen”,
som representerar morgonen på det sjunde årtusendet, där vi är
just nu. Joshua som är hebreiska för Jesus,
förde de heliga från öknen,
som representerar slutet
på vedermödan.
Här kom Israeliterna till staden Jeriko. Precis som himlen var det
ett ointagligt fort för människor att inta. Detta var den första
staden i Löfteslandet och det representerar det
Nya Jerusalem.
De gick runt staden ”sju
gånger”. ”Tider”
(Eng. times, två betydelser =gånger=tider) används för att
beskriva vedermödans år (Upp 12:14, 6)
”en
tid,(ett
år)
tider
(två
år)
och en halv tid (ett
halvt år)”, och det är detsamma som ”ettusen
tvåhundrasextio dagar”
eller
3½ år.
När
de gick runt staden ”sju
gånger (tider),”
blåste de ”sju
basuner”
som
representerar de sju basunerna under de sju årens vedermöda. De
heliga gav upp ett ”härskri”
och
de murar som skilde dem från det Nya Jerusalem föll. Murarnas fall
representerar köttets ’fall’ de heliga tar emot de nya kropparna
och ”går upp” till det Nya Jerusalem. Här är det:
(Jos.
6:4) Sju
präster
skall bära sju
basuner
gjorda av bagghorn framför arken
(innan
Herren kommer).
På
sjunde dagen
(sjunde
årtusendet)
skall
ni tåga omkring staden sju
gånger,
och prästerna skall blåsa i hornen
(vedermödans
sju basuner). (5)
När de blåser i baggens horn med utdragen ton
(den
sista basunen)
och
ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt
härskri.
Då skall stadsmuren störta samman och folket
skall dra in över den, var och en rakt fram."
(de
heliga rycks bort runt jorden).
Enligt
en klar biblisk kronologi har vi nått fram till början på det
sjunde årtusendet med början från Adams dagar. Enligt denna
förebild befinner vi oss på tröskeln till de sju årens vedermöda
och de sju basunerna innan vi skall gå in i de Nya Jerusalem med ett
högt härskri.
Senare
upprepas detta i texten, men tiden för när det skall ske begränsas
till ”tidigt
på morgonen”.
(15)
Men på sjunde dagen (sjunde
årtusendet)
steg de upp tidigt,
i gryningen,
(det
är där vi är nu!)
och tågade då runt staden sju gånger på samma sätt. Bara den
dagen gick
de sju gånger runt staden
(vedermödan).
(16)
Den sjunde gången,
(slutet
på vedermödan)
när
prästerna blåste i hornen, sade Josua
(hebr.
Jesus)
till
folket: "Ge upp ett härskri, ty HERREN har gett er staden.
Denna
förebild visar klart och tydligt att bortryckandet sker tidigt
i gryningen
det sjunde
årtusendet,
efter
sju år
vedermöda, vid den sjunde
eller sista
basunen, men ett högt härskri,
när de heliga går in i det Nya Jerusalem.
Basunklangens
högtid (Rosh Hashanah) har länge varit tänkt att förebilda Jesu
återkomst för att hämta Sina heliga, även bland många av dem som
tror ett uppryckande innan vedermödan. (3
Mos. 23:24) Säg till Israels barn: I sjunde
månaden,
på första
dagen i månaden,
skall ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang,
en helig sammankomst.
(Hebr. Övning, repetition) Denna högtid är en repetition inför
uppryckandet/uppståndelsen, som också inträffar efter
”basunklangen”
(efter de sju basunerna) under de tidigare sju åren. Den fullbordas
på sabbaten, som representerar den sjunde, tusenåriga sabbatsdagen.
Den fullbordas också den första dagen i den sjunde
månaden,
som åtminstone säger att det andligt sett kommer att vara mycket
tidigt på den sjutusende
årsdagen. Emellertid så skulle uppryckandet/uppståndelsen fysiskt
kunna ske på den första dagen av den sjunde hebreiska månaden
Tishri, vilket är i september/oktober. Denna högtid firas med
glädje och högtidlighet. Under den dagliga bönen ljuder ett
bagghorn/shofar som representerar den sista basunen. Judisk tradition
säger att Rosh Hashanah (Basunklangens högtid) firar skapelsens sju
dagar, ”när Gud inventerar Sin skapelse”. På samma sätt kommer
Gud att fullborda sin pånyttfödda skapelse genom att rycka bort de
heliga tidigt på morgonen den sjutusende årsdagen. Rosh Hashanah
betyder ”årets huvud” på hebreiska. Judarna tror att Guds dom
denna dag bestämmer kursen för det kommande året. Detta blir också
sant på det andliga planet eftersom uppryckandet/uppståndelsen är
en dom som bestämmer vilka som kommer att få gå igenom det år
som
kallas för Herrens dag.
ISRAELS
HISTORIA – DE SISTA ÅTTA DAGARNA
För
att kunna se Israels högtiders ”timing” så vill jag dela en
underbar uppenbarelse med dig, som Herren gav mig. Det finns fyra
förebilder i Israels historia som gav mig Guds ”timing” för de
kommande dagarna:
Deras
tid i Egypten
Tiden
i öknen
Två
förebilder på tiden i löfteslandet
Dessa
fyra förebilder berättar för oss om ändetiden
de sista åtta åren.
Vi har redan sett det jag kallar för en Panoramavy
där dessa förebilder berättar en kronologisk historia, dvs den ena
händelsen följer på den andra. Guds folk räddas från slaveriet i
Egypten och den gamla människan döps i havet. De prövas sedan i
öknens vedermöda, för att Gud skulle kunna se vilka som skulle
komma in i löfteslandet. Denna vy visar klart att Guds folk inte
kommer att hoppa från Egypten och in i Löftesland utan att först
ha gått igenom öknen.
DEN
PANORAMISKA VYN
|<Räddade/döpta>
| <Öknen/Vedermödan> | <Himlen> |
Dessa
fyra förebilder i Israels historia kan också ses i vad jag kallar
för en ”Parallell
vy”
,
som är ytterligare en bild på församlingens sista åtta år. Låt
mig förklara varje förebild en och en. Sedan skall jag förklara
dess parallella betydelse.
1)
Deras tid i Egypten
Domar
kommer att övergå jorden under vedermödan, precis som i Egypten,
och sedan undflyr de heliga havet och kommer till himlen, medan de
ogudaktiga omkommer i vredens flod i Röda havet.
2)
Tiden i öknen
De
heliga prövas i öknen/vedermödan och kommer sedan in i
Löfteslandet/Himlen.
3)
Tiden i Löfteslandet
Under vedermödan kommer den andliga människan att bli högeligen
motiverad, precis som israeliterna blev och blir bemyndigade att ”ta
Andens svärd,
som är Hans ord”(Ef.
6:17)
och erövra den köttsliga människan i hans livs och själs egna
Löftesland (2
Kor. 4:16)
Även
om vår yttre
människa bryts ner,
förnyas
vår inre människa
dag för dag. Som
den gamla köttsliga människan erövras,
kommer
vi in vilans himmelska land
genom att vi bär den andliga människans frukter. (1
Kor. 3:9) Ty vi
är Guds medarbetare, och ni är en Guds
åker
(grek: ”plöjt
land”), en Guds byggnad. (Jes. 5:7) HERREN Sebaots vingård
är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering.
Om
vi vandrar i tro på Guds löften så intar vi landet och om vi inte
gör det, kommer den köttsliga människan att ta det tillbaka och
frukten blir förstörd.
(Mal. 3:11-12) Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så
att de inte fördärvar
frukten på marken.
Inte heller skall vinstocken
på fältet
(världen)
bli utan frukt,
säger HERREN Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni
skall vara ett ljuvligt land,
säger HERREN Sebaot.
Köttsliga
kristna kan förlora sin frukt i denna världen och aldrig helt och
fullt komma in i riket. När de underordnar sig den köttsliga
människan, vinner han slaget om Löfteslandet och Kristus i dem, som
är den andliga människan och blir korsfäst på nytt.
(Hebr
6:4-8) Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska
gåvan, fått del av den helige Ande (5) och smakat det goda
Gudsordet och den kommande världens krafter (6) men sedan avfallit,
dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de
själva på
nytt korsfäster Guds Son och
öppet hånar honom.
(7)
Ty en åker
som dricker regnet
(ordet)
som
ofta faller på den och som ger
god gröda
åt dem som den brukas för, den åkern får välsignelse från Gud.
(8) Men bär den törnen och tistlar är den värdelös
(grek.förkastad),
och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns
av.
De
som inte tar sitt uppdrag på allvar och driver den köttsliga
människans begär ur sitt kötts land kommer att bli
förlorade/förkastade.
4)
Tiden i löfteslandet.
Medan
det fysiska Israel hade sitt fysiska Löftesland, så har det andliga
Israel, församlingen, ett andligt Löftesland. Medan denna världs
land kommer att bli förstört, kommer de rättfärdiga livets land
att bli helat, för precis som för deras Herre ”är
hans rike inte av denna världen”(Joh. 18:36).
(2
Krön. 7:14)… men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn,
ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från
sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta
deras synd och skaffa
läkedom åt deras land.
De
heliga övervinner först sitt kött i vedermödan så att deras
personliga Löftesland kan bli helat. Då blir deras inre människa i
sanning andlig. Detta är för dem som går in i arken, Guds vilas
himmelska land, eftersom Noa på hebreiska betyder ”vila”.
Precis
som Noa gick igenom de sju dagarna innan floden, så kommer de
rättfärdiga att erövra sig själva under vedermödan. Efter
vedermödan vid den sista basunen blir jorden själv deras fysiska
Löftesland. (Upp.
11:15) Den
sjunde ängeln blåste
i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade:
"Herraväldet
över världen tillhör nu vår Herren och hans Smorde,…
(Matt. 5:5) Saliga är de ödmjuka, de skall
ärva jorden.
När
denna världen blir de heligas rike också, kan de vinna över sina
fiender i det jordiska
Löfteslandet. De ogudaktiga kommer att vara under deras fötter i
domen precis som det var med Noa. (Mal.
4:3) Ni skall trampa ner de ogudaktiga, ty de skall vara som stoft
under era fötter
på den
dag
då jag utför mitt verk, säger HERREN Sebaot .
I
det som jag kallade för den Parallella
vyn
så visar dessa fyra förebilder en fullständig bild på de sista
åtta årens vedermöda och Herrens dag. Föreställ dig att jag
lägger tre genomskinliga blad ovanpå varandra så att man kan se
alla tre samtidigt. På detta sätt kan vi se hela ändetiden.
Såsom domarna föll över Egypten, så kommer de att falla över
världen under de heligas vedermöda. Under denna tid kommer de
heliga att bli helgade genom att driva ut den köttsliga människan
ur Löfteslandet i sina liv så att himmelriket kan bli manifesterat
helt och hållet i de heliga. Sedan under uppryckandet/uppståndelsen
träder de in i riket och erövrar de ogudaktiga i denna världens
Löftesland på Herrens vredesdag.
DEN
PARALLELLA VY
|<
Sju års vedermöda >
| < Dag/år av vrede >
>|<
|1)
Domarna i Egypten >|
< Döden i Röda Havet >
|2)
Öknen/vedermödan >
| < Flytten till himlen >
|3)
De heliga erövrar den köttsliga människans land >|<
Himlen i de heliga >
|4)
De heliga erövrar personligt område och >|<
sedan jordiskt land >
Vad
vi se i alla förebilderna är att det inte finns utrymme för en
teori som placerar Jesu återkomst före vedermödan. Guds plan är
att manifestera Hans karaktär av tålamod, tro, hopp, och
fullkomlighet i de heliga under vedermödans prövningar.
(Rom.5:3-5….) vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi
vet att lidandet
ger tålamod,
(4) tålamodet fasthet (karaktär)
och fastheten hopp.
(5) Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek
är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett
oss. (Jak. 1:2-4) Räkna det som den största glädje, mina bröder,
när ni råkar ut för alla slags prövningar. (3) Ni vet ju att när
er tro
sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga.
(4) Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att
ni är fullkomliga och hela, utan
brist
i något avseende.
Att
plocka bort Guds folk från denna världen, när de är ohelgade och
med en fördärvad natur, skulle omintetgöra Guds syften.
(Författaren
menar att om Jesus kommer tillbaka INNAN vedermödan, skulle inte
Guds syfte [att skickliggöra de heliga] med vedermödan fullbordas).
HÖGTIDERNA:
FÖREBILDER TILL DE SISTA ÅTTA ÅREN
Från
den första parallella bilden i vilken israeliterna blir fria från
slaveriet och lämnar Egypten, så kan vi bevisa att de utvalda
kommer att lämna världen efter sju dagar/år på den åttonde
dagen/året. Det finns tre högtider med sju dagar vardera, som
representerar de sju sista åren: det osyrade brödets högtid,
lövhyddohögtiden och bröllopshögtiden, efter vilken de heliga
”skall
träda fram inför Herren.”
(5
Mos. 16:16)” Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos
dig träda
fram inför HERRENS, din Guds, ansikte
(bortryckandet/uppståndelsen)
på
den plats som han utväljer: vid det
osyrade brödets högtid,
vid veckohögtiden
(bröllopsfesten)
och
vid lövhyddohögtiden
(inbärgningens högtid, skördehögtiden) Men
med
tomma händer får ingen träda fram inför HERRENS ansikte,
(de
måste komma med frukt, precis som vi). Bröllopsfesten, som Jesus
ofta använder i sina liknelser, varade också i sju dagar. Låt oss
se på var och en av dessa fester.
DET
OSYRADE BRÖDETS HÖGTID
Det
osyrade brödets högtid var de sista sju dagarna som Guds folk åt
”betryckets
bröd”
eller vedermödans bröd, när de gick ut ur Egypten som en förebild
på världen. (5
Mos.16:3) I
sju
dagar
skall du äta osyrat bröd, betryckets
bröd. Ty snabbt drog du ut ur Egyptens land.
Den
vanligaste översättningen av ordet thlipsis
”betryck” och det är också det vanligaste ordet för
”vedermöda”. Efter dessa sju dagars vedermöda då det Osyrade
Brödets högtid varade, passerade Guds folk genom Röda Havets dop,
där den gamla människan, egyptiern, dog och den andliga människan,
israeliten kom ut ur världen.”
(2
Mos 12:15) I
sju dagar skall ni äta osyrat bröd.
Redan den första dagen skall ni skaffa
bort all surdeg ur era hus.
Ty var och en som äter något syrat, från
den första dagen till den sjunde,
skall utrotas
ur Israel.
(17) Ni skall fira det osyrade brödets högtid därför att jag just
den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land.
Högtiden kallades för en ”helig
sammankomst”
eller ”helig
övning” (3 Mos. 23:7,8)
Detta
är en övning av de sju sista dagarna/åren i världen för Guds
folk, när de skall ta del av det osyrade brödet. Att ”utrotas
ur Israel”
verkar vara ett allvarligt straff för att ha syrat bröd/deg i huset
om inte du förstår vad detta menas med i Anden. Vår naturliga
människa är naturligtvis huset. (1
Kor 5:6-8) Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? (7) Rensa
bort den gamla surdegen
för att ni må vara en ny deg, eftersom ni
är osyrade.
Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. (8) Låt oss därför
hålla högtid,
inte med gammal surdeg, inte
med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens
osyrade deg.
Andlig surdeg är tydligen varje ondska i hjärtat på Guds folk,
som de inte har ångrat och omvänt sig ifrån. Vi ser också att
det är orenhet i läran, orena motiv och dålig frukt. Avfallna,
religiösa ledare undervisar surdeg.
(Matt. 16:6) "Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!"
….(12) Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för
surdeg i bröd, utan för
fariseernas och sadduceernas lära.
Såsom
Jesus och hans två vittnen, som sändes ut två
och två,
var de första att dela det osyrade brödet under deras vedermöda,
så kommer också ändetidens ”människobarn” i Upp. 12 och de
två vittnena (två och två) att gå ut och dela det osyrade brödet
de sista sju åren. De som kommer att hålla fast vid surdegen denna
tid, kommer ”att
utrotas ur Israel”.
Mannat, som var det osyrade brödet, tog slut när ökentidens
vedermöda upphörde och de kom in i Löfteslandet. (Jos. 5:11,12)
Efter
de sista sju dagarna i det osyrade brödets högtid, återvänder
Herren.
(Hes.
45:21) På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira
påskhögtid. I sju dagar skall ni hålla högtid, och ni skall då
äta osyrat bröd.
Dolda
i Hesekiels ord finns en förebild på Herrens återkomst efter sju
dagar/år av vedermöda.
(46:1,2)
Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara
stängd
under de sex arbetsdagarna,
men på
sabbatsdagen skall den öppnas.
Likaså skall den öppnas på nymånadsdagen. (2) Då
skall fursten utifrån gå in genom portens förhus
och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna skall förrätta
hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han skall tillbe på
portens tröskel och sedan gå ut. Fursten
här är översteprästen, vår Messias, Jesus. Han kommer att
uppenbara sig efter de sex arbetsdagarna/åren i början av det
sjunde årtusendets dag då den andliga ”porten
till förhuset”
skall öppnas.
Sedan
den muslimske ledaren Saladin förseglade den gyllene porten år 1187
för att hindra Messias från att komma tillbaka, har judarna sagt
att den inte kommer att öppnas förrän Han kommer. Andligt sett
måste Jesus komma genom den Östra porten i Jerusalem för komma
till den inre gården. Talmud säger ”alla murar som fanns där var
höga, förutom muren i öster, så att prästen som offrade den röda
kon, då han stod på toppen av Olivberget, skulle kunna se rakt
genom portöppningen in till det heliga, när han stänkte ut blodet.
(Mishnah,
”Middot” 2:4) Stående på Olivberget kunde prästen se över den
östra porten och porten till den yttre gården och porten till den
inre gården och tempelingången, som all fanns en rak linje, men på
olika nivåer. Andligt sett kommer en
rak väg att beredas
efter de sju dagarna/åren av det osyrade brödets högtid inför
Herren så att vi kan till fullo komma in i den fullkomliga ”inre
gården”
av Hans hus, församlingen. (Ps.
5:8-9) (8) Men jag får gå in i ditt hus genom din stora nåd. Jag
får tillbe i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel. (9) HERRE,
led mig genom din rättfärdighet för mina förföljares skull. Gör
din väg jämn för mig!
(Mark.
1:3) En
röst ropar i öknen: Bana
väg för Herren, gör stigarna raka för honom!
LÖVHYDDOHÖGTIDEN
ELLER SKÖRDEN
Israeliterna
kom till Suckot, som betyder ”hyddor”. Detta är också en
högtid som varar i sju dagar
och sedan
lämnade de Egypten
som är en förebild på världen. (2
Mos. 12:37) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till
Suckot,
omkring 600.000
man till fots förutom barn.
Sexhundra
var också åldern på Noa, när han lämnade denna världen efter
sju dagar i hans egna Röda Havsupplevelse. Från Ramses till dess
att de gick genom Röda Havet var också sju
dagar.
Lövhyddohögtiden,
också kallad för Skördefesten, representerar de sju sista årens
vedermöda för Guds folk innan de lämnar denna världen. (3
Mos. 23:34) På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS
lövhyddohögtid, i sju dagar.
(35) På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst
(övning).
Inget
arbete
skall ni då utföra.
Det helt tydligt att dessa sju dagar är en övning, repetition
inför det slutliga fullbordandet av vedermödan. ”Inget
arbete skall ni då utföra”
eller ”slavarbete” är tillåtet därför att Guds folk kommer
inte längre att vara slavar till sin köttsliga människa som det
var när Israel var i Egypten. (36)
I sju
dagar
skall ni offra
eldsoffer
åt HERREN.(Sanna
troende kommer att ge sina kroppar som ”levande
offer”
i vedermödans eld)
På åttonde
dagen
skall ni hålla en helig sammankomst (övning,
repetition)
och offra eldsoffer åt HERREN. Det är en högtidsförsamling.
Inget arbete skall ni då utföra. Repetitionen
kommer att fullbordas ”efter
sju dagar”, på
den åttonde dagen/året då vi som Noa när han hade samlat sin
”högtidsförsamling”
i arken och den lyfte.
Det
intressanta är hur man de firade denna högtid.
(42)
Då skall ni bo i lövhyddor
i sju dagar.
Alla de som är födda i Israel skall bo i lövhyddor,
(43) för att era efterkommande skall veta att jag lät Israels barn
bo i lövhyddor när
jag förde dem ut ur Egyptens land.
Vi ser här att de heliga bor i en hydda eller i ett mobilt tempel
som vi kallar för kroppen under sju år innan de lämnar Egypten,
som är en förebild på denna världen. Judarna firade denna högtid
när de blev befriade från det egyptiska slaveriet, liksom de gjorde
när de återvände från den babyloniska fångenskapen genom att
bygga tillfälliga lövhyddor som de gjorde av olivkvistar.
(Neh. 8:15) "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd,
planterade eller vilda,
och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör
lövhyddor, så som det är skrivet."
De
naturliga olivkvistarna representerar troende från det naturliga
Israel och vildolivkvistarna representerar de hednakristna. (Rom.
11:24) Ty om du har blivit borthuggen från det
vilda olivträd
som du av naturen tillhörde, och mot naturen har inympats på ett
äkta olivträd,
hur mycket lättare kommer då inte dessa
naturliga grenar
att ympas in på sitt eget olivträd.
Kristna
kommer att fira denna högtid på det andliga planet i de sista sju
dagarna/åren när de kommer ut ur den egyptiska/babyloniska
fångenskapen.
(Neh.
8:17) Hela församlingen, alla de som hade kommit
tillbaka från fångenskapen,
gjorde lövhyddor och bodde i dessa. Ty från
Josuas,
(Jesu)
Nuns sons, dagar
ända till denna dag hade Israels barn inte gjort så. Och glädjen
var mycket stor. Lägg
märke till att på grund av deras babyloniska fångenskap, så hade
de inte firat Lövhyddohögtiden sedan Jesu dagar, evighetens Son,
precis som församlingen vid denna tid. Vad kommer du att tänka på
när du hör om en liten hydda som bara stor nog för dig och Gud, om
inte en personlig relation med Gud. Med andra ord innebär inte detta
att man har en gemenskap med Gud, bara genom en platsbestämd,
gemensam hydda. Ledsamt nog är det många som styrs av den avfallna
religionen, snarare än av Guds Ord. De första lärjungarna hade
emellertid en personlig gemenskap med Gud. Den gemenskapen visade sig
i deras helighet, kraft och deras hängivenhet till
”Missionsbefallningen”. I den kommande vedermödan, när de
babyloniska kristna av idag lämnar Babylon (andligt sett), kommer de
att åter igen söka denna gemenskap.
(Jes. 26:16) HERRE, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning drabbade dem.
Denna
högtid är andligt sammanbunden med Det Osyrade Brödets Högtid,
därför att de tog bara del av det rena Ordet under de sista sju
dagarna. (Neh.
8:18) Esra
läste ur Guds lagbok varje dag, från första dagen till den sista.
De firade högtid i
sju dagar,
och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling
på föreskrivet sätt. Den
åttonde dagen kommer att vara Herrens dag/år, som är en de
heligas ”högtidsförsamling”
i himlen. Den åttonde dagen var också omskärelsens dag, när
köttet skulle skäras bort. Som ett resultat kunde inte Israel
längre så i köttet.
Enligt
Lövhyddohögtidens traditioner bestod högtiden av sju dagar av
vedermöda i tillfälliga, handgjorda hyddor, som representerade våra
fysiska kroppar (köttet). På den åttonde dagen, revs hyddan ner,
som då representerar död eller uppryckande. Sedan gick till sitt
permanenta hus, den nya kroppen. (2
Kor. 5:1) Vi vet att om vårt
jordiska tält rivs ner,
så har vi en byggnad
från Gud,
en
boning som inte är gjord med händer, en evig boning
i himlen.
Denna
högtid kallades också för Skördefesten, som är vid den stora
skörden, en annan förebild till uppryckelsen/uppståndelsen.
(2 Mos. 23:16)
Skördehögtiden
skall du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det
du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du fira vid
årets utgång,
när
du inbärgar frukten av ditt arbete från marken.
Enligt
Jesus är marken världen. (Matt. 13:38) och skörden är ”världens
slut”
eller på grekiska ”tidsålderns
avslutning”.
Lägg åter igen märke till att Guds skörd kommer att tas ut ur
denna världen vid världens slut, inte sju år innan slutet. Den
åttonde dagen i slutet av denna fest kallas för ”Avslutningsfesten”
eller ”Den största dagen i högtiden”. Vem kan tvivla på att vi
i denna förebild ser slutet på Guds folks prövning i sin köttsliga
hydda på det
åttonde året,
som är ”den
största dagen”,
när Herren skall komma. Den åttonde dagen kallas för Shemini
Atzeret
och bokstavligen betyder det ”den åttonde avslutningen”. Det är
inte bara avslutningen på Lövhyddohögtiden och höstfesten utan
också avslutningen på alla sju levitiska högtiderna. Judarna ser
denna dag som en bild på evigheten och det stämmer. Siffran åtta i
bibeln betyder ny början, uppståndelse, återskapelse och evighet.
Det är också Jesu siffra. I Jesus finns evigt liv och Jesus uppstod
den åttonde eller ”första dagen” (söndagen), precis som de
heliga kommer att göra. Grekerna och judarna använde sina bokstäver
till att skriva siffror. Sålunda står varje bokstav i det grekiska
nya testamentet och det hebreiska gamla testamentet för en siffra.
Om vi lägger ihop bokstäverna som då betyder en siffra i ett ord
eller en text, så får vi ett motsvarande värde som kallas för
gematria.
De
grekiska bokstäverna i ”Jesus” blir 888. Alla som räknas
värdiga uppståndelsen på den åttonde dagen manifesterar också
det Namnet.
BRÖLLOPSFESTEN
Efter
sju dagars bröllopsfest
är det dags för Guds folk att gå till brudgummens hem. Jakob
tjänade i sju
år vardera
för sina hustrur och han hade en bröllopsfest på sju
dagar
för var och en av dem (1 Mos. 29:18-28) Detta är en parallell
uppenbarelse. Dessa
sju dagar representerar de sista sju åren
eller Daniels sjuttionde årsvecka, vedermödan. Simson höll en sju
dagars bröllopsfest för sin trolovade, men lämnade henne utan att
ta henne med sig på den
sjunde dagen,
så hon gavs till en annan man precis som skökan i våra dagar.
(Dom. 14: 12-15:2) Jesus kommer att ha en fest med Sin brud i sju
dagar/år och efter dessa sju år kommer hon att bli eskorterad av
jungfrurna till brudgummens hem i himlen, där hon lagligen kommer
att bli Hans. Denna hebreiska sed finns beskriven i ”The
Zondervan Pictoral Encyclopedia of the Bible”,
utgiven 1976, på sidan 97 under rubriken ”Giftermål”. Mina
anmärkningar inom parentes.
Brudgummen
var
kung för en vecka
(sju dagar/års bröllopsfest) Under hela
veckan bar
majestäterna sina festkläder, arbetade inte, och såg mer eller
mindre hela tiden på spelen – utom när drottningen då och då
förenades med någon i en dans. I sällskap med sina vänner
(Johannes
Döparen var en vän till brudgummen enligt Joh 3:29)
med tamburiner i sina händer och med ett band, gick de till brudens
hem (vilket
helt klart var på jorden)
där bröllopsfestligheterna
började.
Bruden pryddes med vackra kläder och utsmyckades med juveler (Ps.
45:14,15) och bar vanligtvis en slöja (betyder
lydnad, underordnande 1 Kor 11:5-13),
som hon inte tog av förrän hon kom in i brudkammaren. Eskorterad av
sina följeslagare (jungfrurna,
tärnorna),
leddes bruden till brudgummens hem
(himlen).
Detta
är tydligt. Efter bröllopsfestens sjunde dag/år, som representerar
vedermödans sjunde år, på den åttonde dagen, som är omskärelsens
dag då köttet skärs av och då brudgummen, bruden, brudgummens
vänner och tärnorna; alla ger sig iväg klädda i sina nya kroppar
till brudgummens hem i himlen. Det kommer att vara precis på samma
sätt som när Moses och hela Israel lämnade Egypten. Även de döda
i Kristus kommer att förenas med denna procession. (1
Kor. 15:51) Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla
insomna, men vi skall alla
förvandlas,
(52) i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.
Att Herren hämtar Sitt folk efter de sju dagarnas/årens
bröllopsfest är klart bevisad i Skriften.
Som
vi har sett kommer en mycket stor skara ut från den stora vedermödan
fram till Guds tron.
(Upp
7:9) Därefter såg jag, och se: en
stor skara
som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och
språk. De stod inför
tronen och
inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna ….
"Dessa
är de som kommer ur den stora nöden,
och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.
Bara
efter
”den
stora nöden”
hörsammar ”denna
stora skara”
kallelsen till bröllopet, att bruden är redo och att bröllopet är
förhanden. (Upp
19:1,7) Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en
stor skara i himlen
säga…. Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty
Lammets
bröllop har kommit,
och hans
brud har gjort sig redo.
(8) Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg."
Linnetyget är de heligas rättfärdighet. (9) Och ängeln sade till
mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets
bröllopsmåltid."
….Lägg
märke till att bröllopsmåltiden äger rum i himlen efter de sju
dagarnas fest.
Låt
oss gå tillbaka och se mer i detalj vad som finns på menyn vid
bröllopsmåltiden. (Joh
6:53) Om ni inte äter Människosonens kött
och dricker hans blod,
har ni inte liv i er.
Vad symboliserar detta kött och blod andligt sett? (63)
Det är Anden
som ger liv,
köttet är inte till någon nytta. De
ord som
jag har talat till er är Ande
och liv.
Jesu
kött var det osyrade brödet: det rena Gudsordets manna. (51)
Jag är det bröd
som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter
av det brödet skall leva
i evighet.
Och brödet
jag ger är mitt kött, för att världen skall leva." Joh.1:14
Och Ordet
blev kött
och bodde bland oss.
Vinet representerar livet, blodet, Kristus, som är Ordet. (3
Mos. 17:11) Ty kroppens
liv är i blodet.
Dessa
som är lydiga att delta kommer att äta kött, bröd och Kristi
eviga liv under vedermödans sista sju dagar. Gud förbereder en
”människosonsministry” enligt Upp.12, att gå i Jesu fotspår
för att på nytt igen tjäna vid denna fest, tjäna som trogna
lärjungar varje dag. Jag kommer att berätta mer om detta senare.
Denna bröllopsmåltid har blivit serverad på jorden sedan Kristus kom första gången, fastän i en mindre utsträckning än vad som skall nu. Det är de sista sju dagarna som majoriteten av Guds folk kommer att festa på det rena brödet och vinet. Det naturliga Israel var inbjudet att komma och delta i bröllopsmåltiden i evangelierna, men de flesta hade världsliga ursäkter och missade att festa på det liv som Jesus serverade. (Matt. 22:1) Jesus talade än en gång till dem i liknelser: (2) "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. (3) Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. (4) Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! (5) Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. (6) De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. (7) Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.
Detta var slutet på den judiska tidsåldern, när romarna slaktade och brände Jerusalem år 70 e Kr. När de sa nej till bröllopsmåltiden, inbjöds hedningarna att delta. (Matt 22:8) Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. (9) Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. (10) Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, (hedningar och judar) och bröllopssalen fylldes med gäster. Johannes Döparen påpekade att lärjungarna festade på Jesu ord som vid en bröllopsfest såsom ett exempel och en skuggbild för våra dagar. (Joh. 3:29) Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst.
BRÖLLOPSMÅLTIDEN
Alla
som blivit helgade genom de sju dagarnas fest kommer att var redo att
lämna jorden för att komma till brudgummens hem i himlen.
(Luk
12:36) Var lika tjänare som väntar sin herre hem(grek.analuo,
eg. ge sig av)
från
bröllopsfesten (sju
dagar)
och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och
knackar på.
Analuo
är inte översatt ”återvända”
(i engelska översättningen står det return och inte ’hem’ som
i den svenska) någon annanstans, utan är korrekt översatt ”ge
sig av”
vid bibelställen som Fil 1:23 när Paulus talar om att ”ge sig av”
eller ”bryta upp”.
Encyclopedin
beskriver klart att brudgummen,
hans brud, och vännerna, ”bryter
upp”
från bröllopsfesten och eskorteras av jungfrurna
till sitt hem. Matt.
25:1 1 Då skall himmelriket
liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta
brudgummen.
An allmän falsk undervisning är att jungfrurna i detta fall är
bruden, som lämnar jorden innan de sju årens vedermöda. Detta
strider inte bara mot de hebreiska sedvänjorna som jag citerade här
ovan från encyclopedin, men andra experter i ämnet säger samma
sak. Jag citerar från den berömda boken ”Life
och Times of Jesus the Messiah”
av Alfred Edersheim, Bok III, kapitel IV. Mina kommentarer inom
parentes.
På
bröllopskvällen (efter
sju dagars bröllopsfest) leddes
bruden från hennes föräldrahem (på
jorden)
till hennes blivande makes hem (i
himlen)
…. Täckt med brudslöjan, hennes långa hår var hängande och
inte uppsatt och hon var omgiven av hennes ledsagare (brudens
tärnor och jungfrur)
och leddes av brudgummens vänner… av vilka några bar facklor
eller lampor (tio
lampor).
Det
framgår klart och tydligt att bruden och jungfrurna är två
separata enheter precis som i alla andra kulturer. Efter
bröllopsfesten som varar i sju dagar gör bruden sällskap med
brudgummen till hans hem. Edersheim förklarar liknelsen med de tio
jungfrurna på följande sätt, bok V, kapitel VII.
Enligt
judiska kännare var det sed i Östern att bära bruden i en
brudeprocession med tio lampor.. Tio var antalet som krävdes för
att närvara vid varje ceremoni (för att bevittna ”Kethubah”
eller bröllopsbeviset.)
Han säger också
Den
vanligaste judiska bröllopsprocessionen är när brudgummen
tillsammans med sina marskalker och vänner gick till brudens hus och
därifrån tog med sig bruden med sina jungfrur och vänner in till
sitt eget eller sina föräldrars hem.
|-7
års bröllopsfest |^| Procession till brudgummens hem - |^| -
Bröllopsmåltid -
Från
det allmänna arameiska språket på Jesu tid kom en österländsk
text kallad Peshitta,
som betyder ”sann” eller ”rakt på sak”. Några tror att
detta var den ursprungliga språk, som det Nya Testamentet skrevs på.
Detta har bevisats inte vara sant med Bibelmatematik (Varje bokstav
har ett talvärde, övers. anm). Grekerna använde också sina
bokstäver som siffror. Sålunda är hela Nya Testamentet skrivet i
siffror, som visar perfekta mönster. Bara där de gudainspirerade,
ursprungliga orden finns, finns dessa mönster. (Läs
vår bok Sovereign God, For Us and Through Us)
Gud
valde grekiskan, så att vi alltid skulle kunna gå tillbaka till de
ursprungliga orden som skrevs och för att detta språk var vanligt i
världen och Mellersta Österns kultur. På så sätt nådde det
många människor. Peshitta–texten
var begränsad till Mellersta Östern-kulturen . Denna text används
i Lamsa
New Testament.
T ex Matt.
25:1
enligt judiska traditioner.
Himmelriket
är som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att hälsa
brudgummen och bruden.
Jag
försöker inte bevisa att ”och
bruden”
var de ord som Jesus sa, men detta vittnar om att den sanna judiska
traditionen att jungfrurna inte var bruden, vilket fortfarande är
sant i många kulturer i världen. Detta vittnar också om att
jungfrurna eskorterar bruden och brudgummen till brudgummens hem
efter bröllopsfesten.
Det
vittnar också emot den falska undervisningen att jungfrurna var de
som rycktes bort innan vedermödan. Som vi kan se är de bara en del
av församlingen. (Matt:25:1)
Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och
gick ut för att möta brudgummen. (6) Vid midnatt
hördes
ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt
honom.
Lägg
märke till att de är redo ”vid
midnatt”.
I det första parallella exemplet här ovan, efter alla straffdomarna
i Egypten, kom en slutlig dom som kallades Pesach (Passover, påsken
som betyder gå förbi), som är en förebild på den slutliga domen
efter vedermödan som kallas för floden eller Herrens dag. Vid denna
tid blev de israeliter som åt Lammet bevarade och gjorde sig i
ordning för att lämna det världsliga Egypten ”vid
midnatt”. 2
Mos. 12:29
Vid midnatt slog HERREN allt förstfött i Egyptens land, från den
förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos
fången som var i fängelset….(31) Farao kallade på natten till
sig Mose och Aron och sade: "Stå
upp och drag ut
från mitt folk, ni själva och Israels barn, och gå i väg och håll
gudstjänst, som ni har sa.”……
Nu
vet jag att de inte fysiskt gick över gränsen vid den timmen, men
förebilden finns där och det är det som är viktigt. I förebilden
”midnatt”
kan vi se en ny dag för församlingen, som till övervägande delen
består av hedningar. ”Midnatt”
representerar också slutet
på deras vedermödor
i Egypten, som är en bild på världen. Vi kan också se i liknelsen
om arbetarna i vingården att Jesus anställde den siste arbetaren i
elfte timmen (Matt 20:9) och att de bara arbetade en timme (Matt.
20:12) Den
tolfte timmen utgjorde slutet
på arbetet i vingården, inte början. Jesus betalade sina tjänare
och gav dem betalt vid den tolfte timmen. Vilddjuret under de sista
3½ åren skall regera i en timme, säger bibeln. Det är hans sista
timme innan floden kommer. Helt klart är att jungfrurna ger sig iväg
i slutet av vedermödan.
En
annan möjlig invändning till det vi har sett är att vissa
översättningar låter de förståndiga jungfrurna ge sig iväg
tillsammans med brudgummen till bröllopsfesten, vilket var tvärt
emot sedvänjan. (Matt
25:10) Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de
som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten,
(Grek
Gamos)
och dörren stängdes.
Gamos
borde här översättas med ”bröllop”, för ”gamos” täcker
hela bröllopsceremonin. Gamos
används
i hela NT för att täcka bröllopsfesten,
bröllopsprocessionen och bröllopsmåltiden
i brudgummens hem och vad västerlänningar skulle säga var själva
bröllopet.
Texten och den judiska bröllopstraditionen borde vara det som
bestämde vilken del av bröllopet som det talas om och inte
traditionella Jesu-tillkommelse-doktriner. Texten kan inte handla om
när jungfrurna går till bröllopsfesten, för de har ingen
officiell del i den. Deras enda officiella uppgift finns vid festen i
bröllopsprocession till brudgummens hem, de är vittnen till
signeringen av kethubah
– bröllopsbeviset.
EXEMPLEN
HAR TALAT
Lägg
märke till att alla de högtider som nämnts här ovan är exempel
eller förebilder, som blir uppfyllda under den sjuåriga vedermödan,
varefter
Herren
kommer för att hämta sitt folk. Jesu tillkommelse kommer alltså
inte före vedermödan. Det är omöjligt, om de förebilder som
getts oss skall passa in. Dessa högtider ger oss en klar bild av
just det som Gud kommer att manifestera sig igenom, genom dem som Han
kommer att välja ut. Vi såg i ”Bröllopsfesten” där de utvalda
tar del av Ordet och Jesu natur. Vi såg i ”Det osyrade brödets
högtid” hur bara det ursprungliga Ordet blev godkänt och
accepterat. Lövhyddohögtiden visar att gemenskapen som de första
lärjungarna hade med Gud kommer att bli återupprättad.
Vissa
säger falskeligen att som blev frälsta efter det att vedermödan,
därför att Jesu tillkommelse hade redan hänt – innan vedermödan.
Detta stämmer inte överens med några av exemplen i den bibliska
historien. Israel räddades när de åt Lammet och döptes i havet,
innan de kom i in vedermödan i öknen (Hos.11:1)
När Israel var ung fick jag honom kär, och ut
ur Egypten kallade jag min son.
På
samma sätt blir församlingen räddad innan de kommer in i
vedermödan; det innebär ju inte att det inte kommer att födas barn
under vedermödan i öknen..
(Upp.
12:6) Kvinnan
flydde då ut i öknen
(vedermödan),
där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får
sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar
(de första 3½ åren).
Lägg
märke till att församlingen precis som Israel ”flydde ut i
öknen”, flydde ut i öken-vedermödan från vilddjuret efter
pånyttfödelsen. Åter igen, barn kommer att födas åt dem i
öknen. Församlingen var Kvinnan redan innan vedermödan och Jesu
tillkommelse hade inte skett.
(Upp.
17:3) I anden förde han mig då bort
till en öken
(vedermöda).
Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött vilddjur, som
var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn.
Det
är vilddjuret och skökan som förföljer de heliga under den
andra delen av vedermöda, dvs de sista 3½ åren.
(Upp 13:1, 5-7) Med denna sanning för ögonen kan vi se att
församlingen får vara med i vedermödans sju
år. Gud sade ”Gå
ut från henne , mitt
folk..”(Upp.
18:4),
alltså ut från den religiösa skökan. Vi behöver bli befriade
från att älska och ta emot världens säd (ord eller surdeg) från
skökan utan i stället ta emot den säd som kommer från vår äkta
man, Herren. Det är det som vedermödan är till för.
I
de exempel och förebilder om när Guds folk fick lida under de
egyptiska, assyriska, medo-persiska, grekiska och romerska
vilddjuren, lyckades de då fly från dessa vedermödor? Blev de inte
korsfästa i dessa vedermödor för att bli befriade från sitt
avfall? Historien måste hända på nytt, för Gud säger
”Pred.1:9”
och det som hänt, kommer att hända igen.
Nu
måste vi hålla ”fast
att Gud är sann och varje människa en lögnare.” (Rom 3:4)
Församlingen
kommer att få gå igenom nödvändiga lidanden, därför attdet ligger långt
från de bibliska exemplen som gavs av Jesus och hans lärjungar. I
stället för att se Egypten som den fysiska världen vi lämnar
efter vedermödan, kan vi se Egypten som en annan förebild. Vi kan
se den som den andliga värld vi lämnar, när vi blir frälsta. När
Israels barn åt påskalammet, en förebild på frälsningen och
lämnade Egypten, hoppade de då rakt in i Löfteslandet eller måste
de gå igenom ett dop till döden i Röda Havet, bli fyllda med Anden
och sedan genomgå vedermödan i öknen (1 Kor 10:1-13) för att
rensas från de upproriska skarorna eller från de halvblodskristna?
Gud sitter på tronen; kommer då inte historien att upprepas?
Herren
sa till Johannes ”Skriv
ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju
församlingarna” (Upp 1:11)
och fortfarande riktas dessa uppmaningar till de sju kyrkorna idag.
(Jes.4:1)
På den dagen skall sju kvinnor ta tag i samma man och säga: ”Vi
vill själva föda
(eng.
äter sitt eget bröd)
och
klä
(eng
wear our own apparel)oss.
Låt oss få bära ditt namn! Ta bort vår vanära.”
De självsvåldiga sju församlingarna vill bli kallade för
”Kristna”, men de äter ”sitt
eget bröd”
i
stället för det sanna Ordet. De bär också sina egna kläder av
köttets lustar i stället för att lyda befallningen att ”ikläda
er
Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att
begären väcks till liv.” (Rom 13:14)
Jesaja
fortsätter att förklara sammanhanget som handlar om dessa kvinnor
och mannen
som de påstår sig lita på. (Jes.32:1)
Se, en
kung skall regera
i rättfärdighet, furstar skall styra med rättvisa. En man
skall vara som en tillflykt
i stormen, som ett skydd mot störtskuren, som vattenbäckar i
ödemarken,
som skuggan av en väldig klippa i ett
törstigt land.
(öknen) Uppenbarligen är det så att församlingen kommer att
springa till Kristus för att få skydd, när de upptäcker att den
inte flyger iväg.
(9)
Ni kvinnor
som är så säkra, res er upp och hör min röst. Ni självssäkra
döttrar, lyssna till mina ord. När dagar lagts till år skall ni
darra, ni som är så sorglösa, ty vinskörden uteblir, ingen
fruktskörd
(eng.
ingathering=rapture)
kommer
mer.
(10)När
dagar lagts till år skall ni darra, ni
som är så sorglösa,
ty vinskörden
uteblir
(ingen
frukt),
ingen fruktskörd kommer mer.
Det
kommer klart att bli så att församlingen blir förvirrad när den
förväntade ”fruktskörden”
(2 Mos. 23:16) (Jesu tillkommelse) innan vedermödan inte äger rum,
därför att det inte fanns någon frukt utan bara kart. Gud sa
sedan till dem att ångra sog och omvända sig och klä av sig ”deras
egna kläder”
(Jes.
32:11) Bäva, ni som är så säkra, darra, ni som är så sorglösa,
lägg
av era kläder
och blotta er, bär säcktyg runt era höfter! ja, över alla
glädjens boningar i den yra staden…..
(13)
över mitt folks åkrar, där törne
och tistel
skjuter upp….Församlingen
i stort kommer inte att bära frukt förrän många tar emot
höstregnet och alla tar emot Andens höstregn under vedermödan.
(15)
”detta
till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss
och öknen (vedermödan)
blir ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas som skog.
(16) Då skall rätten ta
sin boning i öknen,
rättfärdigheten bo på det bördiga fältet. Jesaja
fortsätter på detta tema om ökenväckelse mitt i domen över
nationerna.
Kom
ihåg att Gud sa de ”måste
gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.” (Apg.
14:22)
(Se
också Joh. 16:33¸1 Tess. 3:3; 2 Tim 3:12) Om vi håller med Ordet
att när vi kommer in i vedermödans domar så kommer Gud att hålla
oss för rättfärdiga och vi kommer att vinna seger.
(Rom.3:4) Nej, låt det stå fast att Gud
är sann
och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet: För att du
skall få rätt i dina ord (bli
förklarad rättfärdig)
och vinna,
när man går till rätta med dig.(eng.
prevail when thou comest into judgment) Många tror inte att det
skulle vara rättfärdigt av Gud att föra församlingen genom
vedermödan, men i Guds ögon är det den enda vägen för att ”ni
skall anses värdiga Guds rike som ni lider för.” (2 Tess 1:4)
Därför berömmer vi oss i Guds församlingar av er, er uthållighet
och er tro under alla de förföljelser
och lidande
som ni får utstå. (5) Allt detta är ett bevis
på Guds rättvisa dom,
att
ni skall anses värdiga Guds rike som ni lider för.
Guds folk har alltid växt sig starkare genom vedermödor och
lidanden och blivit mer apatiska under tider av överflöd och
välbefinnande.
TRE
OCH ETT HALVT ÅRS VEDERMÖDA?
Det
finns en teori som säger att det bara finns 3½ års vedermöda
kvar. Efter alla de exempel och förebilder på ändetidens sjuåriga
vedermöda, så borde du inte längre anse denna teori vara
trovärdig. Denna teori säger att Jesus ingick förbundet, men
rycktes bort i mitten av den sjuttionde veckan på sju år, vilket
skulle innebära att det återstår 3½ år och dessa har inte
fullbordats än. Denna teori är falsk rakt igenom. I följande
versar skall du se att Jesus rycktes bort i slutet av de sextionio
årsveckorna, som historien också bevisar. (Dan.
9:25) Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut från
att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den
Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå
veckor. Det skall byggas upp , trots tider av svårigheter. (26) Men
efter
de sextiotvå veckorna
(som följde efte de sju årsveckorna och som tillsammans blir
sextionio veckor) skall
den Smorde förgöras,
…….
Lägg märke till att efter sextionio veckor blev Jesus korsfäst,
inte efter sextionio och en halv årsvecka. Alltså ingick Jesus inte
förbundet i början av de 3½ år som hans tjänst varade utan utgöt
”förbundsblodet”
i slutet. Detta visar att det återstår en årsvecka av vedermöda
och den kan inte starta förrän förbundet för en vecka, den sista
veckan, ingås.
(27)
Han skall stadfästa förbundet med de många under en vecka…
I kapitel 11 Vilddjurets
Förbund och Styggelse
kommer vi att bevisa att ”han”
i
detta fall betyder en andefurste över det romerska
världsherraväldet, som gör det möjligt för honom att ingå ett
förbund två tusen år senare för det återupprättade romarriket.
Även
om Jesus dog i köttet, fullbordade Han det Han blev sänd att göra.
(Joh
17:4) Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda
det verk som du har gett mig att utföra.
Å
andra sidan upphörde aldrig Hans tjänst (ministry) . I stället
blev den större, för Han betjänade sin ’kropp’ som Han hade
planerat, för att det Nya Förbundet skulle nå ut till hela den
världsvida ’kroppen’. Han fortsatte sin tjänst andligt sett och
genom Sina apostlar så fördes en utvald spillra av Israel in i
riket, innan resten bröts av olivträdet.
(Jes.
53:10) Det var Guds vilja att slå honom och låta honom lida. När
du gör hans liv till ett skuldoffer (död,
eng. cut off)),
får han se avkomlingar (hans
lärjungar) och
leva
länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.
Lägg märke till att Jesus såg sina ”avkomlingar”
och ”levde
länge”
(eng.
prolonged his days=förlängde sina dagar) på grund av detta –
efter sin död. Det finns inga ”dagar”
i evigheten dit Jesus gick. Därför ’förlängde
Han sina dagar’
i Sin säd som Han sa att Han skulle göra. (Joh. 17:21,22; 1 Kor
12:12; Matt. 10:40) Hans namn, Immauel, betyder ”Gud med oss” och
naturligtvis har Han aldrig lämnat oss. (Jes 53:1) Jesus kallas där
för ”Herrens
arm”
.
Precis som i vår gemenskap med Jesus, så är handen utan armen
ingenting. Armen ger styrka åt handen, vilken var och fortfarande är
Hans lärjungar. ”Han
skall se avkomlingar leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång
genom Honom.”
Enligt den förebilden kommer ett förbund att ingås i våra dagar
under en årsvecka (Dan 9:27) Halva den tiden kommer en
”människosonsministry” (man-child´s ministry) enligt
Uppenbarelseboken 12 att vara i tjänst, när de heliga kommer att
bli beskyddade från draken i 3½ år (Upp.12:6,14) precis som under
Jesu tjänst i evangelierna. Under den andra återstående halvan av
de sju åren kommer lärjungarnas tjänst enligt Upp. 13 när
vilddjuret förklarar krig mot de heliga och dödar många precis som
skedde under Apostlagärningarnas tid. I följande kapitel kommer vi
att se att Gud kommer att upprepa Jesu tjänst och Hans lärjungars
tjänst i en mycket större skala, snarare än att ta vid där Han
slutade.
Teorin
om vedermödan som varar under 3½ år säger att drakens rike under
3½ år i Upp. 13 och vilddjurets rike under 3½ år i Upp. 13 är
detsamma, vilket totalt skulle bli 3½ år. Denna betydelse är
bevisad falsk. I Uppenbarelseboken 12 har draken sju
huvuden med kronor på
och dessutom tio horn och regerar i 3½ år. Vilddjuret i kapitel 13
är annorlunda. Han har tio
horn med kronor på
och regerar i ytterligare 3½år. (Upp.17:10…De
är också sju kungar. Fem har fallit, (Egypten,
Assyrien, Babylon, Medo-Persien, Grekland)
en
är (Rom)
och
en har ännu inte kommit och när han kommer får han bli kvar bara
en
kort tid.
(draken
– 3½år)
Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör
till de sju (alla
de sju rikenas säd finns i det åttonde under 3½ år)
och han går mot sin undergång.
Lägg
märke till att draken i det sjunde riket varar bara ”en
kort tid”.
3½ år och vilddjurets rike är det åttonde riket som också varar
i 3½ år. Detta blir sju års vedermöda, inte 3½ år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar